Bastuentreprenören

Det här kan vara det sista jag skriver. Så kan man naturligtvis inleda varenda text man någonsin påbörjar, det kommer alltid vara sant. Om sanning skulle kunna graderas kan jag tänka mig att farhågan skulle vara lite extra sann just denna gång. (Oroa er inte, jag kommer inte göra startmeningen återkommande.)

Tidigare idag bastade jag i offentliga faciliteter, en grabbliga kommer in. Jag sitter dessförinnan själv och lider av livskval, limbovärkar. När en av dem frågar mig 'brushan kan jag brassa på lite?' och jag mumlar 'absolut' till svar är det inte enbart för att spela hård. Jag vill också späka mig, låta kokångorna bränna huden i ansiktet. Ligan börjar prata investeringar och transaktioner, konton i Panama och dotterföretag. En svenne med gruvor, ryska finansiärer och kilon som ska importeras. Den snåle i mig vaknar, jag vet att entreprenörsanda nuförtiden är grundläggande för att lyckas, för att ens överleva. Jag har den inte, grabbarna i bastun har den bevisligen. Ska jag försöka charma mig in i affären? Vågar inte, för rädd att bli tagen som potentiell tjallare. En av dem nämner $29000, en annan konstaterar att det 'ändå inte är några pengar'. Den snåle tar därför till grunden i sin handlingsrepertoar: stöld. Den snåle entreprenören ska, innan ligan, starta businessen, för den snåle entreprenören kan inte hjälpa att hen föddes utan idéer. Två minuter senare, i samband med att jag ställer mig i duschbåset, rinner både svett och anda av mig. Inte heller den branschen är för mig.