Årskort

Vilken dåre jag var på ett sätt. Så himla orutinerad. Att åter igen ge efter för infallet att komma i form, svetta av sig några hekton. Den här gången: simning. Promenerade för några veckor sedan längs ett solbadande Götgatan med stora tankar om höstens tätt schemalagda simpass. Rockytemat dånade i fantasins surroundsystem. Som bonus skulle jag även få avslappnande stunder i bastun. Kanske till och med gemenskaplig stämning i omklädningsrummet.
– Ett årskort, tack.

Sedan började jag förstå. Många nya insikter redan efter första passet. Ett årskort med gubbrumpor och hängpungar vart man än vänder blicken. Ett årskort med undvikande av flytande snorlobbor, trängsel med pensionärer, efterhängsen klordoft, rödsprängda ögon och fotvårtor. Men du känner till den här bloggens tema och förstår, det finns inget att göra, jag är fast. Men! Belöningen borde rimligtvis komma. Värken i biceps och mage skvallrar om en ljusare framtid.
Det jag försöker säga är att snålhet handlar inte bara om ekonomiskt (billigt) beslutsfattande. Snålheten är en egenskap som går att nyttja på många sätt. Jag vågar påstå att valutan är vår starkaste drivkraft. Är du snål men vill komma i form? Köp det allra dyraste årskort du kan hitta. Vidga din snålhet.