Welcome 2 my life

Igår kväll gick jag ut för att köpa något att dricka till fryspizzan. Jag hade med mig en myntsamling som jag skrapat ihop genom att leta längst ned i skrivbordslådor och i olika jackfickor i hallen. Väl inne på Coop Sveavägen bestämde jag mig för ett sexpack Coca cola-burkar. Jag kunde säkert gjort ett bättre val. Men sexpacket kostade precis så mycket pengar som jag tagit med mig. Och personalen gick otåligt fram och tillbaka mellan hyllorna, de skulle strax stänga och jag var väl lite stressad.

När jag skulle betala räckte inte pengarna. Jag hade tre kronor för lite. Jo jo, det skulle visst räcka. Jag började räkna mynten igen. Men så gick det upp för mig att expediten lagt på sex kronor på priset. Det har blivit FEL, sa jag högt, du har knappat in FEL PRIS. Men expediten bara tittade på mig, och så log hon.

- Jag har inte gjort fel. 45 kronor plus pant.

Hon var lugn, hon var van vid det här, idioter som skulle opponera sig, åberopa olika utgångna rabatter, snålt granska varje litet kvitto eller som i det här fallet, felaktigt hävda den gamla panten. För det var precis vad jag gjort. Jag hade glömt bort att de höjt till en krona per burk. Och medan rodnaden steg i ansiktet bad jag om att få köpa bara en burk, gav henne pengarna utan att möta hennes blick och skyndade ut ur affären.

Jag hade levt alldeles för spendersamt den senaste tiden. Det hade gått så långt att jag glömt priset på pant. Och när jag kom ut på gatan lovade jag mig själv att aldrig göra om det, aldrig mer svika mig själv. Den kalla vinden blåste in under halsduken och jag såg att det snöade för första gången sedan förra vintern. Stora flingor vräkte ned över gatan. Den kalla, snåla årstiden var äntligen här.